De troende i Antiokia insåg att Gud var villig att i deras liv verka "både vilja och gärning, för att hans goda vilja skall ske". (Fil. 2: 13.) De levde mitt ibland ett folk som inte tycktes fråga mycket efter de ting som har evigt värde. Därför försökte de fånga de människors uppmärksamhet som var sanningssökare och hederliga. För dessa ville de ge positiva vittnesbörd om honom som de älskade och tjänade. I deras ödmjuka tjänst lärde de sig att lita på den helige Andes kraft att göra livets ord verksamt. Och så kom det sig att de inom sina olika livsområden dagligen vittnade om sin tro i Kristus.