Åt den första församlingen hade anförtrotts ett ständigt växande arbete – att på plats efter plats upprätta centra av ljus och välsignelse, varhelst det fanns ärliga människor som var villiga att ägna sig åt Kristi tjänst. Förkunnandet av evangelium skulle bli världsomfattande till sin utsträckning. Korsets budbärare kunde inte hoppas att kunna fullfölja sitt betydelsefulla uppdrag, med mindre de förblev förenade i kristen enhet och därigenom visade omvärlden att de var ett med Kristus i Gud. Hade inte deras gudomlige Ledare bett till Fadern: "Bevara dem i ditt namn – det som du har förtrott åt mig – för att de må vara ett, likasom vi äro ett." Och hade han inte förklarat om sina efterföljare: "Världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen." Hade han inte vädjat till Fadern att de skulle "vara fullkomligt förenade till ett" "för att världen skall tro att du har sänt mig." – Joh. 17:11, 14, 23, 21. Deras andliga liv och kraft var beroende av en nära förbindelse med honom som hade gett dem uppdraget att förkunna evangelium.