Lungorna bör ges största möjliga frihet att andas. Deras kapacitet utvecklas genom verksamhet. Den minskas om de har det trångt och pressas ihop. Vid stillasittande sysselsättning sitter man vanligtvis böjd över arbetet. I denna ställning är det omöjligt att andas djupt. Bristfällig andning blir snart en vana och lungorna förlorar förmågan att utvidga sig. Liknande verkan åstadkoms genom hård snörning. Då får kroppen otillräckligt med syre och blodcirkulationen blir trög. Ämnen som skulle avlägsnas genom utandning genom lungorna stannar kvar och blodet blir orent. Inte endast lungorna utan även magen, levern och hjärnan påverkas. Huden blir gulblek och matsmältningen fördröjd. Tankarna blir oklara. Man blir dyster till sinnes och hela kroppen blir nedtryckt och overksam och mottaglig för sjukdom.