Farao ville inte lyssna till Mose och Aron, utan föraktade deras ord; likväl saknade han makt till, att skada dem. ”Mose och Aron gjorde som Herren hade befallt. Han lyfte upp staven och slog vattnet i Nilen inför faraos och hans tjänares ögon. Då förvandlades allt vatten i floden till blod.” Vers 20. I sju dagar fortsatte plågan över vattnet. Ändå ödmjukade kungen sig inte, utan förhärdade sitt hjärta. Mose och Aron befalldes, före plågornas början, att för Farao ange varje stundande plågas art, liksom dess verkan, så att han skulle ges möjlighet till, att rädda sig därifrån, i fall han valde att låta Israels barn dra åstad, för att offra till Gud. Men om kungen skulle vägra, att åtlyda Guds befallning, skulle Han fortlöpande hemsöka honom med straffdomar.