Mycken fara var förenad med denna resa till Judéen, enär judarna var fullt beslutna att döda Jesus. Men då lärjungarna fann, att det var omöjligt att övertala honom till att uppskjuta resan, föreslog Tomas, att alla lärjungarna skulle ledsaga sin Mästare, sägande: ”’Låt oss gå och dö med honom.’” (Johannesevangeliet 11:16) De tolv lärjungarna följde därför med Frälsaren. På vägen arbetade Jesus för de behövande; han hjälpte de lidande och botade de sjuka efter sin sedvana. Då han kom till Betania, omtalade flera personer för honom, att Lasarus var död och hade varit begraven i fyra dagar. Medan han ännu var långt borta från huset, hörde han kvinnornas klagan. När en hebrée dog, var det vanligt, att släktingarna upphörde med allt arbete under flera dagar och levde på den simplaste föda, medan de klagade över den döde. Dessutom lejde man också sådana personer, vilkas sysselsättning var att klaga, och det var deras rop och skrik, som Jesus hörde från det hus, vilket en gång hade varit hans lugna, behagliga viloplats.