Den vänliga ande, som gjorde det möjligt för Elisa att utöva ett kraftfullt inflytande på mångas liv i Israel, visar sig i berättelsen om hans vänskap med en familj som var bosatt i Sunem. På sina resor fram och tillbaka i hela riket kom Elisa en dag ”över till Sunem. Där bodde en rik kvinna, som övertalade honom att äta hos sig. Så ofta han sedan kom förbi tog han in där och åt.” Husets härskarinna förstod att Elisa var ”en helig gudsman: ´Låt oss mura upp ett litet rum på taket och sätta in en säng, ett bord, en stol och en ljusstake åt honom, så att han kan ta in där när han kommer till oss.´” Till denna tillflyktsort kom Elisa ofta, tacksam över dess stilla frid. Inte heller Gud glömde bort kvinnans vänlighet. Hennes hem hade hittills varit barnlöst. Nu belönade HERREN hennes gästfrihet med att ge henne en son.