Belsassar var den mest ångestfyllde av dem alla. Det var han som framför alla andra hade varit ansvarig för det uppror mot Gud, som denna natt hade nått sin höjdpunkt i Babylons rike. I den osynlige Väktarens närvaro, som var ställföreträdare för den makt som hade utmanats och vilkens namn hade blivit smädat, blev kungen förlamad av fruktan. Samvetet hade vaknat. ”Han blev alldeles knäsvag och benen vek sig.” Belsassar hade på ett skamligt sätt upphöjt sig själv framför himlens Gud och hade förtröstat på sin egen makt utan att anta att någon skulle våga säga: ”Vad är det du gör?” Daniel 4:32. Nu insåg han emellertid att han måste lämna en redogörelse för den förvaltning som anförtrotts honom och att det inte fanns någon ursäkt för hans bortslösade möjligheter och hans utmanande hållning.