I nästan alla församlingar fanns det några medlemmar av judisk börd. Hos dessa nyomvända fann de judiska lärarna snabbt tillträde, och genom dem fotfäste i församlingarna. Med Skriftens sakskäl var det omöjligt, att kullkasta Paulus’ lära; därför övergick de till de mest skrupellösa medel, för att motverka hans inflytande och försvaga hans myndighet. De förklarade, att han inte hade varit en Jesu lärjunge, och inte hade fått något uppdrag från Honom; ändå var han så fräck, att han undervisade om lärosatser, som var raka motsatsen till dem, som Petrus, Jakob och andra apostlar lärde ut. Därmed lyckades de judiska utsända, att stöta bort många av de nya kristna från dessa läror i evangeliet. Då de nått så långt, påverkade de dem till, att återgå till hållandet av ceremonilagen, som det väsentligaste för frälsning. Tro på Kristus, och lydighet mot de Tio Budens Lag, betraktades som av mindre betydelse. Split, kätteri och sinnlighet vann mark ibland de troende i Galatien.