Tidsåldrarnas Längtan kapitel 23. 168. Från sida 335 i den engelska utgåva. | tillbaka |
Återigen ropade de på Honom, men de hörde intet annat svar, än de vreda vindarnas tjut. Redan höll deras båt på att sjunka. Ett ögonblick – och de skulle sannolikt ha blivit uppslukade av de hungriga vågorna. |