Tre år tidigare hade templets styresmän blygts över sin flykt på Jesu befallning. De hade sedan undrat över sin fruktan och sin ovillkorliga lydnad för denne ende, enkle man. De hade föresatt sig, att deras ovärdiga underkastelse aldrig skulle upprepas. Och likväl var de nu mera skräckslagna, än förra gången, och med större skyndsamhet lydde de nu Hans befallning. Det var ingen, som vågade att ifrågasätta Hans myndighet. Präster och krämare flydde ur Hans åsyn, drivande sin boskap framför sig.