Först tvekade jag, osäker på, om detta var det kloka att göra, då min son och jag var de enda, som jag såg kunde hjälpa oss härvidlag. Men som om någon hade talat till mig, kom denna tanke in i mitt sinne: "Litar Du inte på Herren?" Jag sade: "Det gör jag, Herre." Även om min son blev klart överraskad över, att jag yttrade en sådan kallelse vid detta tillfälle, ställde han upp som en vän i nöden. Jag har aldrig hört honom tala med större kraft eller djupare känsla, än vid den tidpunkten. . . . .