Jag kommer så väl ihåg en vinterkväll när det var snö på marken. Himlen var upplyst och röd och såg hotfull ut. Den tycktes öppna sig och sedan sluta sig igen, medan snön såg ut som blod. Grannarna var väldigt skrämda. Mamma lyfte mig ur sängen och tog mig i sina armar och bar mig till fönstret. Jag var lycklig. Jag trodde att Jesus skulle komma och jag längtade efter att möta honom. Mitt hjärta var fyllt av glädje. Jag slog ihop händerna i glädje och trodde att mitt lidande var slut. Men jag blev besviken. Det märkliga himlafenomenet bleknade bort och nästa morgon gick solen upp som vanligt.