Hur förbereder du dig för det liv som är bättre än detta? Det är Satan som får dig att tro att alla dina krafter måste användas för att du ska klara dig i den här världen. Du fruktar och bävar för framtiden i det här livet, samtidigt som du försummar det framtida eviga livet. Var är ivern, allvaret, målmedvetenheten, för att du inte ska misslyckas med det och lida en oändlig förlust? Att förlora litet av den här världen förefaller dig vara en fruktansvärd katastrof, som skulle kosta dig livet. Men tanken på att gå miste om himlen gör dig inte hälften så rädd. Genom dina stora ansträngningar att rädda det här livet riskerar du att gå miste om det eviga livet. Du har inte råd att gå miste om himlen, gå miste om evigt liv och gå miste om den eviga härligheten. Du har inte råd att mista alla dessa rikedomar, denna oändligt dyrbara och omåttligt stora lycka. Varför agerar du inte som en klok man och är lika seriös, lika nitisk och lika uthållig i dina ansträngningar att nå det liv som är bättre, den odödliga kronan, de eviga och oförgängliga rikedomarna, som du är när det gäller det här fattiga, eländiga livet och dessa stackars förgängliga, jordiska rikedomar?