Jag såg att dessa nationella fastor var en förolämpning mot Jehova. Han accepterar inte sådana fastor. Änglar som för anteckningar skrev om dem: ”Ni håller er fasta med gräl och bråk, ni slåss med onda nävar.” Jag blev visad hur våra ledande män har behandlat de stackars slavar som har kommit till dem för att få beskydd. Änglar har skrivit ned det. I stället för att bryta deras ok och låta de förtryckta gå fria, har dessa män gjort oket ännu tyngre för dem, än när de var i sina tyranniska herrars tjänst. Frihetslängtan får de stackars slavarna att lämna sina herrar och riskera sina liv för att få frihet. De skulle aldrig våga lämna sina herrar och utsätta sig själva för de svårigheter och fasor som det innebär att tillfångatas på nytt, om de inte hade en lika stark kärlek till frihet som någon av oss. De slavar som flytt har uthärdat otroliga umbäranden och faror för att få sin frihet, och som sitt sista hopp vädjade de till vår regering om beskydd, eftersom kärleken till frihet brann i deras hjärtan. Men deras tillit har bemötts med yttersta förakt. Många av dem har blivit grymt behandlade för att de begick ett så stort brott som att våga försöka göra sig fria. Stora män, som påstått sig vara medmänskliga, har sett slavarna halvnakna och svältande och har behandlat dem illa och sänt dem tillbaka till sina grymma herrar och sin hopplösa fångenskap, för att uthärda omänsklig grymhet för att de vågade söka sin frihet. En del av dessa olyckliga människor kastade de i hälsofarliga fängelsehålor för att överleva eller dö, utan att bekymra sig om vilket. De har berövat dem friheten och den fria luft som himlen aldrig nekat dem, och sedan lämnade de dem utan mat och kläder. Mot denna bakgrund utlystes en nationell fasta! Oh, vilken förolämpning mot Jehova! Herren sa genom Jesajas mun: ”Väl söker de mig dag ut och dag in och vill ha kunskap om mina vägar, som om de vore ett folk som övar rättfärdighet och inte överger sin Guds domslut.”