Jag blev visad kära bror och syster S:s situation. De har gått igenom svårigheter och vågorna har nästan stigit dem över deras huvuden. Trots detta älskade Gud dem och om de bara ville lita på Honom skulle Han föra dem renade framåt från lidandets ugn. Bror S har sett på den mörka sidan och hyst tvivel om att han var ett Guds barn - tvivlat på sin frälsning. Jag såg, att han inte skulle arbeta så hårt för att tro, utan lita på Gud som ett barn litar på sina föräldrar. Han oroar sig för mycket - (98) han låter sina bekymmer föra honom bort från Jesu armar och ger fienden en chans att fresta och besvära honom. Gud känner kroppens och sinnets svagheter och vill inte kräva mer av honom än Han ger honom kraft till. Han har försökt vara trofast och uppriktig i sin bekännelse. I en del saker i sitt liv har han sviktat, allt på grund av bristande kunskap. Med hänsyn till sina barns uppfostran har han ansett det vara hans plikt att vara sträng och har gått alltför långt med denna fostran. Han har behandlat små förseelser alltför strängt. Denna påverkan har i viss grad vänt sonens tillgivenhet bort från fadern. Under sin sjukdom har bror S haft en sjuklig inbillning. Hans nervsystem har varit helt förstört och han har trott att hans barn inte kände för honom och älskade honom som de skulle. Detta var emellertid en följd av hans sjukdom. Satan önskade fördärva honom och göra hans stackars barn modlösa. Gud anklagar honom emellertid inte för detta. Hans barn har större bördor att bära än många äldre och de förtjänar en disciplin präglad av omsorg, en rättfärdig uppfostran, blandad med sympati, kärlek och stor ömhet.