Kungarna och adelsmännen, den mäktiga människan och den fattige och den medelmåttiga människan, ropar på samma sätt och med all bitterhet som finns inom dem. De, som under sin makts dagar föraktade Kristus och de ödmjuka som följde i Hans fotspår, människor som inte ville ödmjuka sig genom att i sin värdighet böja sig inför Kristus, som hatade Hans föraktade kors, har nu slagits ned i jordens moras. (42) Deras storhet har allt på en gång lämnat dem och de tvekar inte att böja sig ned till jorden vid de heligas fötter. De inser nu med en fruktansvärd bitterhet, att de smakar frukten av sina egna handlingar och är uppfyllda av sina egna uppfattningar. I sin förmenta vishet vände de sig bort från den höga eviga lönen och avvisade den himmelska uppmuntran, för jordisk vinnings skull. Jordens glans och glitter fascinerade dem och i sin förmenta klokhet blev de dårar. De jublade i sitt världsliga välstånd, som om deras världsliga fördelar var så stora att de genom dem kunde bli rekommenderade inför Gud och därigenom tillförsäkra sig himlen.