Jag blev visad att nådatiden för några i närheten av___snart var slut och att det var viktigt att deras arbete avslutades med Guds godkännande, så att de när allt slutligen kom att göras upp kunde få höra orden ”Väl gjort” från Mästaren. Jag fick också se hur de som bekänner att de tror på sanningen motsäger sig själva, när de undanhåller sina medel från Guds sak, så att de kan överlåta dem åt barnen. Många fäder och mödrar är fattiga mitt i överflödet. De inskränker till en viss grad sin egen personliga bekvämlighet och försakar själva det som är nödvändigt för att ha glädje av liv och hälsa, medan de har rikligt med medel till förfogande. De känner det som om de vore förbjudna att använda sina medel för sin egen bekvämlighet eller för välgörande ändamål. De har en enda sak för ögonen och det är att samla ägodelar för att lämna dem åt sina barn. Denna ide är så framträdande, så invävd i alla deras handlingar, att deras barn lär sig att se fram mot den tid då denna förmögenhet kommer att bli deras. De är beroende av den och denna utsikt har ett viktigt, men inte gynnsamt inflytande på deras karaktärer. Några blir slösaktiga, andra blir själviska och snåla. Så finns det andra som blir oföretagsamma och hänsynslösa. Många övar sig inte i att vara sparsamma. De försöker inte klara sig själva. De har inget mål och bara liten stabilitet i sina karaktärer. De intryck som de får i barndomen och ungdomstiden har format uppbyggnaden av karaktären och blir handlingsprinciper i det mogna livet.