Föräldrar är inte grundliga i sin uppfostran av barnen. De förstår inte att det är nödvändigt att forma deras sinnen genom disciplin. De ger dem en ytlig fostran och (26) visar större omsorg om det som ger yttre prydnad än en gedigen bildning, som skulle utveckla och inrikta förmågorna, så att själens energi får komma fram, och låta förståndets krafter få vidga sig och styrkas genom övning. Sinnets förmågor behöver förfinas, så att de kan uppövas till Guds ära. Man borde ägna bildningen av intellektet noggrann uppmärksamhet, så att de olika sinnesorganen blev lika starka genom att övas vart och ett för sin särskilda uppgift. Om föräldrar tillåter sina barn att följa sitt eget sinnes böjelse, sin egen förkärlek och lust och att försumma sin plikt, kommer deras karaktärer att formas efter detta mönster. De kommer inte att duga till någon ansvarsfull ställning i livet. De ungas önskningar och benägenheter skulle hållas tillbaka, deras svaga karaktärsdrag borde styrkas och alltför starka tendenser hos dem borde dämpas.