För att människan inte skulle förlora de välsignade resultat som följer av välgörenhet, gjorde Återlösaren henne till Sin medarbetare. Genom omständigheternas kedja, vilken skulle vara en uppmaning till kärleks gärningar, ger Han människan de bästa möjligheterna att utveckla godhet och lära henne att vanemässigt ge (383) hjälp till de fattiga och underhålla Hans verk. Han sänder Sina fattiga såsom representanter för sig själv. Genom sina behov, väcker en fördärvad värld i oss viljan att ägna medel och inflytande åt att för dem förkunna sanningen, som de är i så stort behov av. När vi hörsammar dessa kallelser till arbete och välgörenhetshandlingar, blir vi lika Honom, som för vår skull blev fattig. När vi ger, välsignar vi andra och på så sätt samlar vi de verkliga rikedomarna.