När allas fall kommer att granskas inför Gud, kommer inte frågan: ”Vad bekände de sig till?” att ställas, utan i stället: ”Vad har de gjort?” Har de varit Ordets görare? Har de levt för sig själva, eller har de visat välgörenhet i form av vänliga och kärleksfulla handlingar, gynnat andra framför sig själva och förnekat sig själva för att kunna välsigna andra? Om nedteckningarna visar, att detta har varit i deras liv, att deras karaktär har utmärkts av ömhet, självförnekelse och välgörenhet, kommer de att ta emot denna välsignade försäkran och välsignelse från Kristus: ”Bra, du gode och trogne tjänare.” ”Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse.” (Matt 25: 34) Kristus har blivit bedrövad och skadad av er påtagliga egenkärlek och er likgiltighet för andras ve och väl.