Anta att du fick en summa pengar för att användas till ett visst ändamål. Skulle du då kasta bort dem och förklara att du inte längre är ansvarig för hur de används? Eller skulle du känna att du besparat dig själv en hel del möda och besvär? Det är just detta du har gjort med Guds gåvor. Att ursäkta dig själv för att du inte arbetat för andra genom att åberopa din oförmåga, medan du helt gick upp i världsliga sysselsättningar, är hån mot Gud. Massorna går mot sin undergång. Det folk som tagit emot sanningen och ljuset är en fåtalig skara som skall stå emot ondskans hela (459) härsmakt och dock ägnar denna lilla grupp sin energi till allt annat utom till att lära sig hur de skall rädda människor från döden. Är det underligt då att församlingen är svag och ineffektiv och att Gud kan göra endast litet för Sitt folk? De intar en sådan position att det är omöjligt för Gud att arbeta med och för dem. Vågar ni fortsätta att på detta sätt visa ringaktning för Hans krav? Vill ni fortfarande driva gyckel med himmelens heligaste förtroendeuppdrag? Vill ni säga med Kain: "Skall jag taga vara på min broder?" (1 Mos. 4: 9.)