När de förlossade står i närvaron av Gud, kommer de att förstå hur kortsynt de trott att himmelen bedömer framgång. När de granskar sina ansträngningar för att uppnå framgång, kommer de att se hur dåraktiga deras planer varit, hur obetydliga deras inbillade prövningar, hur oresonliga deras tvivel. De kommer att se, hur ofta de dragit misslyckande över sitt verk, genom att inte ta Gud på Hans ord. Och en sanning kommer att framstå som glasklar: att en persons ställning inte gör vederbörande redo för intåget i de himmelska boningarna. De kommer också att förstå, att den heder som bevisats människor, allena tillhör Gud, att Honom tillhör hela äran. Från änglakörens och den förlossade skarans läppar kommer detta korus att brusa fram: ”’Stora och underbara är dina gärningar, Herre Gud, du Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna är dina vägar, du folkens konung. Vem skulle inte frukta dig, Herre, och prisa ditt namn? Ty endast du är helig”. Upp. 15:3, 4.