Sedan kom jag åter till medvetande, och för en stund visste jag ej, var jag befann mig. Jag höll fortfarande pennan i handen. Då hörde jag dessa ord: ”Så kunde det ha gått . Allt det här var Herren redo att utföra för Sitt folk. Hela himmelen väntade på, att få utgjuta sin välsignelse.” Jag tänkte på, hur långt vi skulle ha nått, om vi gått till botten med saker och ting vid den senaste Generalkonferenssamlingen, (106) och jag greps av missräkningens ångest, då jag insåg att det jag bevittnat, inte var verkligt.