Otro tog deras sinnen i besittning. Ärelystnaden hade förblindat dem. De visste att Jesus var hatad av fariséerna. De var angelägna om att se honom så upphöjd, som de trodde att han en gång skulle bli. Att vara medarbetare åt en lärare som kunde utföra mäktiga underverk och ändå lät sig skymfas som en bedragare var en prövning som de hade svårt att förstå. Skulle de alltid komma att betraktas som efterföljare till en falsk profet? Skulle Kristus aldrig göra anspråk på sin makt som konung? Då han hade en sådan makt, varför uppenbarade han sig inte i sin rätta natur och gjorde deras ställning mindre pinsam? Varför räddade han inte Johannes Döparen från en våldsam död? Så resonerade apostlarna och råkade därigenom in i ett självförvållat, men djupt, andligt mörker. De frågade sig om Jesus kunde vara en bedragare, såsom fariséerna påstod.