Inte heller nu misstänkte apostlarna Judas. Men de såg att Jesus föreföll allvarligt bekymrad. En skugga sänkte sig över dem alla, en föraning om någon fruktansvärd olycka, vars natur de inte kunde förstå. Under det att de åt under tystnad, sade Jesus: "Sannerligen, sannerligen säger jag eder: 'En av eder skall förråda mig'." Då Jesus sade detta, greps de av förvåning och förvirring. De kunde inte fatta, hur någon skulle kunna handla förrädiskt mot deras gudomlige lärare. Av vilken orsak skulle de kunna förråda honom och till vem? Vilkens sinne kunde ge näring åt en sådan avsikt? Absolut inte någon av de gynnade tolv, som hade haft förmånen framför alla andra att höra hans undervisning. De hade varit föremål för hans storslagna kärlek. Han hade ju visat så stor uppskattning av dem, att han fört dem in i nära gemenskap med sig själv.