Jesus hänvisade till världsalltets högsta regent och kallade honom vår Fader. Han ville att åhörarna skulle förstå, hur innerligt Gud älskade dem. Och han lärde dem, att Gud tar vård om varje själ, och att »såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som frukta honom.» — Ps. 103:13. En sådan uppfattning om Gud har aldrig nått världen genom någon annan religion än den vi möter i Bibeln. Med fasa och fruktan snarare än kärlek föreställer sig hedningarna en gud i en eller annan form — ett ondskefullt väsen — som måste blidkas med offer. För dem är det aldrig fråga om en Fader, som älskar sina barn. Även judarna hade blivit så förblindade, att de inte kunde fatta profeternas framställning av Gud, och därför föreföll denna uppenbarelse av hans faderliga kärlek såsom en ny gåva till dem och till världen.