När Jesus undervisade folket gjorde han det på ett sätt som intresserade åhörarna och fångade deras uppmärksamhet. Han använde många illustrationer från naturen. Vid det tillfälle då Jesus höll Bergspredikan hade folket börjat samlas redan tidigt på morgonen. Solen steg allt högre upp på himlen och jagade bort skuggorna i bergspassen. Landskapet badade i solsken. Sjöns lugna yta speglade den gyllene solen och några rosafärgade morgonskyar som dröjde sig kvar. Knoppar, blommor och löv glittrade av daggpärlor. Välsignad av åter en dag öppnade naturen leende sin famn. Från dungarna steg fågelsång mot himlen. Jesus blickade ut över människorna framför sig och lyfte sedan ögonen mot solen som var på väg upp över himlavalvet. Så sade han till sina lärjungar: "Ni är världens ljus". På samma sätt som solen skingrar nattens skuggor och väcker en sovande värld till liv, skall Kristi lärjungar sprida himlens ljus bland dem som lever i villfarelsens och syndens mörker.