När Jesus undervisade folket, gjorde han det på ett sätt, som intresserade åhörarna och fångade deras uppmärksamhet. Ofta belyst han de framställda sanningarna med bilder ur naturen. Vid det tillfälle då han höll sin bergspredikan hade folket börjat samlas redan tidigt på morgonen. Solen steg allt högre och högre på himlavalvet och drev skuggorna bort från bergspasset. Solljuset flödade över landet och sjöns lugna yta speglade solglittret och morgonens rosenfärgade skyar. Knoppar, blommor och löv glittrade av daggpärlor. Naturen log inför den nya dagen och fågelsånger steg mot himlen. Frälsaren betraktade folkskaran som samlats framför honom och lyfte sedan sina ögon mot den uppgående solen. »I ären världens ljus», sade han till lärjungarna. På samma sätt som solen skingrar nattens skuggor och väcker en sovande värld till liv, skall Kristi lärjungar sprida himmelens ljus bland dem som lever i villfarelsens och syndens mörker.