Låt inte Känslor ta Förnuftets Plats!
Många, som bekänner sig vara helgade, är helt ovetande om det arbete, som utförs av nåden i hjärtat. När de blir satta på prov, visar de sig vara som den självgode farisén. De tål inte att bli motsagda. De lägger förnuft och omdöme till sidan, och rättar sig helt efter sina känslor, de grundar sina anspråk på helgelse på känslor som de någon gång har upplevt. De är envisa och vrånga, de kommer med sina ihärdiga påståenden om helighet, de talar många ord, men bär ingen dyrbar frukt som bevis. Dessa påstått helgade personer lurar inte bara sina själar genom sina anspråk, utan utövar ett inflytande som vilseför många, som innerligt önskar att rätta sig efter Guds vilja. De hörs upprepa om och om igen: ”Gud leder mig! Gud lär mig! Jag lever utan synd!” Många, som kommer i kontakt med denna anda, stöter på något mörkt, mystiskt, som de inte kan förstå. Men det är detta, som är helt och hållet olikt Kristus, det enda, sanna mönstret.