Fastän Paulus spärrades slutligen in i romerskt fängelse – utestängd från himmelens ljus och luft, förnekad sitt handlande på missionsfältet, och väntande sin dödsdom när som helst – blev han inte ett offer för tvivel eller nedslagenhet. Från den dystra fängelsehålan kom den döende mannens vittnesbörd, laddat med en finstämd tro och mod, som har fyllt hjärtat med hopp hos helgon och blodsvittnen under alla därpå följande tidsåldrar. Hans ord beskriver på lämpligt sätt utfallet av den helgelse, som vi försökt att framställa på dessa sidor: "Jag är nu redo att offras, och tiden för mitt uppbrott är inne. Jag har kämpat den goda kampen, jag har fullbordat loppet, jag har bevarat tron. Nu ligger rättfärdighetens segerkrans i förvar åt mig. Den skall Herren, den rättfärdige domaren, ge åt mig på den dagen, och inte bara åt mig utan åt alla dem som älskar hans återkomst" (Andra Timoteusbrevet 4:6-8).