I den Oändliges Närvaro
Plötsligt blev kungen blek i ansiktet av skräck. Hans blick var fästad vid de glödande flammorna, och i det att han vände sig till sina höga herrar, sade han: "’Var det inte tre män vi band och kastade i elden?’" (vers 24). Svaret löd: "’Jo visst, o konung.’" Och nu utropade monarken: "’Ändå ser jag nu fyra män som går lösa och lediga inne i elden, och de är helt oskadda. Och den fjärde ser ut som en gudason’" (vers 25).