De trofasta hebréerna ägde stor talang av naturen, de hade åtnjutit förmånen av den högsta intellektuella bildning, och nu innehade de ett ärofullt ämbete; men inget av detta fick dem att glömma bort Gud. De lät sina krafter helgas genom Guds nåd. Genom sin stadiga redbarhet prisade de i praktiken Honom, som kallat dem ut ur mörkret och in i Sitt vidunderliga ljus. Inför den väldiga skaran gav deras fantastiska räddning prov på Guds makt och majestät. Jesus ställde Sig vid deras sida i den glödheta ugnen, och med hjälp av Sin närvaros härlighet övertygade Han Babylons stolte kung om, att det bara kunde röra sig om Guds Son. Himmelens ljus hade lyst från Daniel och hans vänner, tills alla i omgivningen förstod sig på den tro, som förädlade deras liv och förskönade deras sinnesarter eller karaktärer. Genom att befria Sina trogna tjänare, tillkännager Herren att Han ämnar stötta de förtryckta och störta alla jordiska makter, som tänkt trampa den himmelske Gudens myndighet i smutsen.