Ju mera felfritt Daniel uppträdde, desto häftigare tilltog fiendernas avsky mot honom. De fylldes av vanvett, eftersom de inte fann något hos hans uppfattning om rätt och fel eller i hans pliktuppfyllelse, som skulle utgöra grund till klagomål mot honom. "Då sade männen: ’Vi lär inte finna något att anklaga den där Daniel för, utom möjligen när det gäller hans gudsdyrkan"
(vers 5). Tre gånger om dag bad Daniel till himmelens Gud. Endast på denna punkt gick det att anklaga honom.