Så gjorde man upp en plan, för att bringa honom på fall. Fienderna samlades på slottet och bad enträget kungen om, att utfärda ett påbud om att ingen i hela riket skulle få be antingen Gud eller människor, utom kung Darius, om något under trettio dagar, och att brott mot påbudet skulle straffas genom att överträdaren kastades ned i lejongropen. Kungen var omedveten om männens hat mot Daniel, och misstänkte inte att påbudet alls skulle kunna skada honom. Med smicker försökte de att intala monarken, att utfärdandet av ett dylikt påbud skulle utgöra en stor ära för honom. Med ett sataniskt segerleende på läpparna lämnar de kungens kammare, och fröjdar sig över snaran, som de lagt för Guds tjänare.