Då lät kungen hämta Daniel och kasta honom i lejongropen, och kungen sade till Daniel: ’Din Gud, den som du så oavbrutet dyrkar, han må rädda dig!’" (verserna 15, 16). En sten lades över lejongropens öppning, och stenen förseglades med det kungliga inseglet eller sigillet. "Sedan gick kungen hem till sitt palats och fastade hela natten och lät inga kvinnor komma in till sig och han kunde inte sova" (vers 18).