"Jag, Daniel, var den ende som såg synen. De män som var med mig såg den inte, men stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde och gömde sig . . . . försvann all min kraft. Färgen vek från mitt ansikte så att det blev dödsblekt, och jag hade ingen kraft kvar" (verserna 7, 8). Alla, som verkligen är helgade, kommer att ha en liknande erfarenhet. Ju tydligare de uppfattar Kristi storhet, härlighet och fullkomlighet, desto tydligare kommer de att bli varse sin egen svaghet och ofullkomlighet. Det kommer icke att falla dem in, att påstå sig ha ett felfritt sinnelag; det, som verkat vara sunt och riktigt hos dem själva, kommer – i motsats till Kristi renhet och härlighet – att enbart verka vara ovärdigt och fördärvat. Det är när människor är skilda från Gud, när deras uppfattning om Kristus är högst bristfällig, som de säger: "Jag är syndfri; jag är helgad."