Den gudfruktige mannen bönföll om Himmelens välsignelse för sitt folk och för klarare insikt om Guds vilja. Tungt vägde omsorgen om Israel, som strängt taget inte höll Guds lag. Han vidgår, att alla deras olyckor berott på deras överträdelser av den heliga lagen. Han säger: "Vi har syndat, vi har varit ogudaktiga. . . . På grund av våra synder och våra fäders missgärningar har Jerusalem och ditt folk blivit till smälek för alla som bor omkring oss" (verserna 15, 16). Judarna hade förlorat sin heliga särart som Guds utvalda folk. "Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom" (vers 17). Daniels hjärta brinner av längtan efter Guds ödelagda helgedom. Han vet, att dess återställelse hänger på, om Israel tänker ångra sina överträdelser av Guds lag, samt bli ödmjuka, trofasta och lydaktiga.