Aposteln Johannes var mer ryktbar än sina bröder som "lärjungen, den som Jesus älskade". Ehuru icke i ringaste omfattning feg, vek, eller vacklande till sinnelaget, ägde han en vänlig läggning och ett varmt, kärleksfullt hjärta. Han tycks, i högsta grad, ha åtnjutit Kristi vänskap, och han mottog många bevis på Frälsarens förtroende och kärlek. Han var en av de tre, som fick bevittna Kristi förhärligande på berget samt Hans svåra vånda och själskval i Getsemane; och åt Johannes’ omvårdnad anförtrodde vår Herre Sin mor under de sista fasansfulla timmarna på korset.