Aposteln Johannes tillbringade sin tidiga tillvaro i umgänge med Galiléens ohyfsade fiskare. Han kom ej i åtnjutande av någon särskild skolgång; men genom att umgås med Kristus, den Store Läraren, skaffade han sig den högsta möjliga utbildning, som dödliga kan motta. Han drank ivrigt ur visdomens källa, och försökte sedan att leda andra till den "källa, som flödar fram och ger evigt liv’" (Johannesevangeliet 4:14). Enkelheten hos hans tal, den upphöjda och storslagna kraften hos de sanningar han yttrade, och den andliga livlighet som utmärkte hans undervisning, öppnade dörrar för honom hos alla klasser. Men inte ens de troende var fullt i stånd till, att förstå de heliga mysterierna hos den gudomliga sanning, som framställdes genom hans uttydningar. Han tycktes ständigt vara fylld av den Helige Ande. Han försökte att leda folkets tankar uppåt, så att de kunde greppa tag om det osynliga. Visdomen, som han talade med, fick hans ord att drypa som av dagg, varvid själen mjukades upp och lades i stoftet.