Ingen Undfallenhet gentemot Synden!
Johannes upplevde välsignelsen från sann helgelse. Men märk väl, aposteln påstår sig ej vara syndfri; han strävar efter fulländning, genom att vandra i ljuset från Guds anlete. Han vittnar, att den som säger sig känna Gud, och ändå överträder Hans lag, gör sin bekännelse till en lögn. "Den som säger: ’Jag känner honom’ och inte håller fast vid hans bud, han är en lögnare och sanningen finns inte i honom" (Första Johannesbrevet 2:4). I innevarande tidsålder, med sin omskrutna fördomsfrihet, skulle de orden brännmärkas som svår inskränkthet. Men aposteln lär, att medan vi skall visa kristen artighet, ankommer det på oss att kalla synden och syndarna vid deras rätt namn – att det stämmer överens med sann kärlek. Samtidigt som vi skall älska själarna, som Kristus dog för, och verka för deras frälsning, får vi aldrig ge efter det minsta för synden. Vi får inte förena oss med de upproriska, och kalla det för kärlek. Gud kräver av Sitt folk i denna period av världshistorien att det, såsom Johannes gjorde på sin tid, utan vacklande skall stå upp för det rätta, i strid med själsfördärvande falsarier.