Hängiven Herren kapitel 9. 77.     Från sida 78 i den engelska utgåva.tillbaka

Johannes landsförvisad

Han fick se Kristus
Johannes återkallar i minnet de fantastiska händelser, som han bevittnade i Kristi liv. I fantasin upplever han på nytt de dyrbara tillfällen, som en gång var hans, och detta tröstar honom storligen. Plötsligt avbryts han i sitt begrundande; någon kallar på honom med klar och tydlig röst. Han vänder på sig, för att se varifrån rösten kommer, och, se, där står Herren, som han har älskat, med vilken han vandrat och talat, och vars lidanden på korset han bevittnat. Men Frälsarens yttre har nu märkbart förändrats. Han är ej längre "en smärtornas man och förtrogen med lidande" (Jesaja. 53:3). Han bär inte märkena efter Sin förödmjukelse. Hans ögon är som eldslågor; Hans fötter liknar skinande malm, som glöder i smältugnen. Hans röst låter som dånet av väldiga vatten. Han ansikte lyser som Solen på middagens höjd. I Sin hand håller Han sju stjärnor, som står för församlingstjänarna. Ut ur Hans mun går ett skarpt, tveeggat svärd, en bild på kraften hos Hans ord.

Fel sättning:
- måste ändras till:
namn och/eller e-mail:

Ändring efter värdering.