Johannes, som älskat sin Herre så mycket, och som troget hållit fast vid sanningen trots hotet om fängelse, piskning och död, uthärdar inte strålglansen från Kristi närvaro, och faller likt en död till marken. Jesus lägger så handen på Sin platt liggande tjänare och säger: "’Var inte förskräckt... Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter" (Uppenbarelseboken 1:17, 18). Johannes fick kraft till att leva i närvaron av sin förhärligade Herre, varpå visades för honom i en helig syn Guds avsikter inför framtiden. De underbara lockelserna i det himmelska hemmet visades för honom. Han tilläts att betrakta Guds tron, och se de förlossades vitklädda skara. Han hörde de himmelska änglarnas musik, och segersången från dem, som segrat genom Lammets blod och sitt vittnesbörds ord.