Aposteln framställde sin tro på ett klart och övertygande sätt med sådan enkelhet och frispråkighet, att hans ord hade en kraftfull inverkan. Åhörarna blev förbluffade över hans klokhet och vältalighet. Men ju mera övertygande hans vittnesbörd, desto mera glödande hat från sanningens motståndare. Kejsaren fylldes av ursinne, och hädade Guds och Kristi namn. Han förmådde inte att motbevisa apostelns resonemang eller tala med samma kraft som aposteln. Därför bestämde han sig för, att tysta den trogne förkunnaren.