11. Abrahams kallelse
Efter folkets kringspridande blev avguderiet åter nästan allmänt, och Herren lät slutligen de förhärdade överträdarna följa sina onda vägar, medan han valde ut Abraham ur Sems släktlinje till, att bli Hans lags bevarare åt kommande släkter. Abraham hade växt upp mitt ibland vidskepelse och hedendom. Till och med hans fars familj, genom vilken kunskapen om Gud hade blivit bevarad, gav efter för de förledande inflytelserna, som omgav den, samt "tjänade andra gudar", än Jehova. Men den sanna tron skulle ej bli utsläckt. Gud har alltid bevarat några personer, för att de skall tjäna Honom. Adam, Set, Enok, Metusela, Noa, Sem hade, i obruten följd, från tid till tid, bevarat de förut gjorda uppenbarelserna av Hans vilja. Detta heliga uppdrag anförtroddes nu åt Teras son. Avguderiet lockade honom på alla sidor, men förgäves. Trogen bland de otrogna, ofördärvad under det rådande avfallet, höll han ståndaktigt fast vid den ende sanne Gudens tillbedjan. "Herren är nära alla som ropar, alla som av hjärtat ropar till honom." – Psaltaren 145:18. Han kungjorde Sin vilja för Abraham och upplyste honom tydligt om Sin lags fordringar och om frälsningen, som skulle åstadkommas genom Kristus.
Kapitlet bygger på Första Moseboken 12.