Under sin vistelse i Egypten visade Abraham, att han inte var fri från mänsklig svaghet och ofullkomlighet. Genom att dölja, att Sara var hans hustru, visade han misstro mot Guds omsorg. Detta var en brist på den upphöjda tro och det mod, som han så ofta och öppet gav prov på i sitt liv. Sara var "en vacker kvinna", och han befarade, att de mörkhyade egyptierna skulle fatta tycke för henne, samt att de inte skulle tveka att döda hennes make, för att få henne. Han tyckte, att han inte gjorde sig skyldig till osanning, då han föreställde Sara såsom sin syster; ty hon var dotter till hans far, men inte till hans mor. Men döljandet av den verkliga släktskapen mellan dem var ett bedrägeri. Ingen avvikelse från en sträng rättskaffenhet kan vinna Guds bifall. Genom Abrahams brist på tro hamnade Sara i stor fara. Då kungen i Egypten blev underrättad om hennes skönhet, lät han föra henne till sitt palats, ty han ämnade ta henne till sin hustru. Men i sin stora barmhärtighet beskyddade Herren Sara, genom att sända straffdomar över kungahuset. Härigenom fick kungen kännedom om det rätta förhållandet. Förbittrad över det bedrägeri, för vilket han blivit utsatt, tillrättavisade han Abraham samt återgav honom hans hustru, i det att han sade: "'Vad är det du har gjort mot mig? . . . Varför sade du att hon var din syster, så att jag tog mig henne till hustru? Här har du din hustru. Ta henne och gå!'"