Den åt Farao givna varningen visade sig vara ett skydd för Abraham under hans framtida umgänge med hedniska folkslag; ty saken kunde inte hållas hemlig, och man såg, att den Gud, som Abraham tillbad, skulle beskydda Sin tjänare, och att om någon skada tillfogades honom, skulle den bli straffad. Det är en farlig sak, att förorätta ett av den himmelske Konungens barn. Psalmisten åsyftar denna omständighet i Abrahams liv, då han talar om de utvalda, att Gud "tuktade kungar för deras skull: 'Rör inte mina smorda, skada inte mina profeter!'" – Psaltaren 105:14-15.