Många prövas ännu, liksom Abraham blev prövad. De hör inte Guds röst tala direkt från himmelen; men Han kallar dem genom Sitt Ords lärdomar och Sin försyns händelser. Kanske fordras det av dem, att de överger en karriär, som utlovar förmögenhet och ära, att de lämnar likasinnade och fördelaktiga sällskap samt skiljer sig från sin släkt, för att träda in på det, som tycks vara en stig av självförsakelse, svårighet och uppoffring. Gud har ett verk för dem att utföra; men ett bekvämt liv samt vänners och släktingars inflytande skulle hindra utvecklingen av de karaktärsdrag, som är väsentliga för dess utförande. Han kallar dem bort från mänskligt inflytande och bistånd, och lär dem att känna behovet av Hans hjälp samt att förlita sig endast på Honom, så att Han kan uppenbara Sig för dem. Vem är redo, att på Försynens kallelse överge påtänkta planer samt släkt och vänner? Vem vill åta sig nya plikter och beträda okända fält samt utföra Guds verk med ståndaktigt och villigt hjärta, genom att man för Kristi skull räknar sina förluster som en vinning? Den, som vill göra detta, har Abrahams tro och skall dela med honom "den överväldigande, eviga härlighet", i jämförelse med vilken "våra lidanden i denna tid ingenting betyder". – Andra Korintierbrevet 4:17; Romarbrevet 8:18.