Abraham, "Guds vän", har efterlämnat åt oss ett efterföljansvärt exempel. Hans liv var ett bönens liv. Varhelst han slog upp sitt tält, byggde han ett altare nära invid det samt kallade alla i sitt läger till morgon- och aftonoffret. När han tog bort tältet, lät han altaret bli kvar. Under de påföljande åren fanns personer bland de kringströvande kananéerna, som erhöll undervisning av Abraham; och närhelst en av dessa kom till detta altare, visste han, vem som hade varit där före honom; och sedan han slagit upp sitt tält, reparerade han altaret samt bad till den levande Guden.