Genom trons lydnad hade Abraham övergivit sitt fädernesland; han hade lämnat sina fäders gravar och sina släktingars hem. Han hade vandrat som främling i sin arvedels land och länge väntat på den utlovade arvingens födelse. På Guds befallning hade han sänt bort sin son Ismael. Och nu, då det så länge efterlängtade barnet blivit man och patriarken tyckte sig se sina förhoppningar förverkligade, förestod honom en större prövning än någon, som han förut hade gått igenom.