Likväl kunde ingen utom Gud fatta, hur stort faderns offer var, när han överlämnade sin son åt döden. Abraham önskade, att endast Gud skulle bevittna skilsmässan. Han bad tjänarna att stanna, där de var: "jag och pojken går dit bort för att tillbe. Sedan kommer vi tillbaka till er.'" Veden lades på Isak, som skulle offras, fadern tog kniven och elden, och de gick tillsammans uppför berget, medan den unge mannen undrade för sig själv, varifrån offret skulle komma, då de var så långt borta ifrån fårahus och hjordar. Slutligen yttrade han: "'Far'". "'Här är eld och ved, men var är fåret som skall offras?'" O, vilken prövning detta var! Hur det kära ordet "Far" genomborrade Abrahams hjärta! Inte ännu – han kunde inte säga honom det nu! "'Min son", sade han, "'Gud utser åt sig det får som skall offras.'"